兎の日記

Vissa säger att kommunikation med icke-autistiska är vad är svårtaste för dem ur allting. Jag vet inte, jag har kommit tro att ansiktsuttryck är ett underbart sätt att uttrycka sig och interagera med andra. Jag har insett nyss att jag älskar det och nu på samma gång att hålla samma uttrycket i för länge tröttnar mig. Jag antar att neurotypiskar kan göra det naturligt, men efter initiella känslor kommer mitt ansikte avkoppla om jag låtar det. Med tiden kom jag att hålla det för det tycktes som människor inte trodde mig eller tog mig seriöst. Jag vill tillåta det att avkoppla igen. Jag tycker det är mindre stressfullt för mig.