![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
Idag är årsdagen av min morfars bortgång. Det har varit tretton år och ärligt…känns det som bara en annan dag. Endast när jag ser datumet tänker jag, ”det är den där dagen”.
Jag känner mig lite skyldig för jag tycker om de döda kunde, skulle de fortfarande vill kommas ihåg och saknas. Men när en inte är här längre, kommer människor att glömma om dem och går vidare med sina liv. Jag ser fortfarande honom i mina drömmar och jag gör komma honom ihåg - en yngre version av honom sitter på min dresser trots allt. Men jag är mer okej med att han inte är här. (Jag höll på att säga min sorg var slut, men jag började gråta medan jag skrev detta haha.)
Jag är ledsen, G-pa. Jag ska alltid älska dig.
