(no subject)

[lapkaboo]

Ibland är jag lite orolig om att springa på människor som var dumma mot mig när vi var barn, eftersom, om de var villiga att titta ned på mig ens som en tonåring kan jag inte föreställa mig vad de skulle säga åt mig som vuxna. Jag vill inte pratas dåligt om heller, like, jag vill inte den där uppmärksamheten eller behandlingen. Jag vill bara gå till stad och ha lite kul och ta en liten promenad och hoppfullt springa på min gick-vidare väns mor. Fast det är hennes andra barn jag är orolig för också...

Okej, nå, ska jag inte oroa. Även om jag gör se dem, kanske ska de bete som så.