🥹

Varje dag säger jag jag ska laga chokladchip kakor imorgon och sen gör jag inte. Jag vill göra det åt mina grannar för de alltid är så snälla mot mig. Den ena beter sig som en far och den andra är en jättesnäll man som gör saker åt oss. 🥺 Häromdagen lämnade han en anteckning på vår dörr där han skrev och tackade oss för att vara bra grannar. Han lämnar ofta lilla anteckningar som dessa med ett nice meddelande inuti. Jag vill bara betala tillbaka snällheten.

(no subject)

Ibland känner jag mig egoisk eftersom jag finner mig inte att anse min mor som en del av saker eller tänka på henne när det concerns saker som behövs (t.i., jag fick en dag nästan endast en box tissue figuring det skulle va nog, men sen mindes jag min mor skulle behöva en också....) Jag insåg att anledningen är eftersom jag trycker henne ur mitt hjärta och sinne och föredrar att tänka på mig själv att jag lever ensam även fast det inte är fallet. Jag gör fortfarande tänka på henne, för jag får henne godiser på qc:en och jag gör saker åt henne utan att hon frågar mig... men du vet, för anledningarna jag har, känner jag mig inte skyldig om det.

(no subject)

Idag måste jag kalla på energin för att ta ut soporna. Känner jag mig så trött och jag har bara inte kunnat att få mig att göra det och nu luktar det ): Jag antar det är det enda jag behöver göra idag... 

Idag vill jag försöka jobba på mina skrivningar och... försöka... sortera ut google docs eftersom jag har en miljon av dem ༎ຶ ͜ʖ ༎ຶ

(Struggles with) weight loss, loving yourself.

Du vet, jag brukar föredra svalare väder men sedan det har kommit har jag inte haft lust att gå ut. Det är kallt att gå på cykelturer (åtminstone på natten).

Fast... Jag har känt mig också discouraged eftersom jag spenderat sommaren med att gå ner i vikt och sen fick jag den alla tillbaka, plus mer från alla kaffet jag har drickat nyligen. Jag visste att gå ner i vikt skulle vara lite hårt men jag var redo. Det är inte som jag har orealistiska förväntningar åt mig själv : jag vill bara gå tillbaka till det jag var innan jag började dricka för mycket. Jag tror jag var 22. (Och på det, vet jag gick upp av att äta mer saker... jag ville att fetten i min kropp blir even men jag insåg inte att jag var bara naturligt bony och därför inte skulle fånga vikt på platserna jag ville. Jag ångrar göra det...) För en lång tid brydde jag mig inte eftersom jag var säker på att jag bara kunde gå tillbaka ner. Jag känner mig trist när jag tänker på det.

Kroppspositivitet säger för att känna god om dig måste du tro du är vacker, vilket åt mig är inte vad fick mig att stoppa hata mitt utseende. Jag stoppade tying det till min självvärd och accepterade det utan att behöva att va eller må vacker. Jag är mig, det är vad jag ser ut och det är bra nog. Jag har egentligen blivit kunna att älska mitt utseende tacksamt det - även om jag inte är alltid lycklig med det. Så för mig, min önskan att gå ner i vikt inte kommer frå brist på självvärd eller hata mig själv. Jag gillar bara hur jag ser ut bättre det vid min gamla vikt och kommer att känna mig lyckligare när jag går tillbaka till den. Jag älskar mig själv fortfarande och vet att jag fortfarande kan se bra ut.

🤔

Jag är fylld av opinioner idag. Jag spenderar mer tid med att skriva dem än jag gör något mer. 

(no subject)

Okay, I'm done typing up my opinions for now. I finally feel energized from the coffee.

Sliding back down again...

I feel like I am turning into a bad person again lately. I get really angry and I say things angrily or flip the bird. I get annoyed and feel like being a dick. I feel like it's taking hold of me. I keep doing it and can't stop. I know that what I need to do is find a way to calm down and be more constructive but I don't know how. I actually feel a lot better once I do the petty thing but I don't want to do that because it hurts the person, it hurts the relationship and well, I don't want to be a shitty person.

I feel bad because today I looked at a message I got while I was annoyed and I told them to leave me alone and look for someone in their own age group, then blocked them. Initially I was on the wall with messaging them back because ah...kind of old? Are you messaging me cuz I'm a young woman? haha. Then I figured, maybe not and we could probably lang learn together. But because I was annoyed I said and did that. DID I need to do that? No. Do I regret it? Yes. Not just because I lost a potential studybudy, but because I probably made him feel bad! Here I am always talking about how people should treat others well, should be more empathetic and careful with their words and I go and do that? wtf