On being good-natured.

Även om insikterna som jag har om mig själv inte alltid gör mig lycklig, är jag glad att ha förmågan att självintrospektera eftersom det hjälper mig känna mig som jag inte är galen när jag börjar att oroa om jag är en bad person eller ej.

Jag tror att ens när du inte har de bästa momenterna, betyder det inte att du är bad. Och att det är en bra sak att du bryr dig och vill jobba på uppförandet. Att när något du gjorde stör dig, är det ett tecken att du har en bra natur.

Oever de förra två år har jag viljat avbryta varande bra tidvis eftersom jag sårade på insidan och kände mig coming undone. Även fast jag har definitivt bestämmt att jag inte vill förlora min snällhet, känns det som, eftersom jag har haft dessa dåliga momenter och känslor, kanske trots allt är jag inte bra. Kanske är jag den samma som bitarna av skit som jag ser ner på. Kanske är jag en värre person än jag inser...

 

...men på nån level vet jag att det inte är sannt. Eftersom jag vet att jag bryr mig och jag vill vara bra, och jag har behändlat människor bra också. Jag vet att jag har kärlek för människor, bra och purt kär, även åt de fiktionella. Jag vill göra andra känna sig bra utan benefit till mig själv. Jag vill älska andra. Så... med det i sinne, och det jag sa ovanför, tror jag att ja, jag har en bra natur... bara... mitt selfesteem börjar att falla och min deprimering börjar att påverka mig igen. Och det är kanske lätt att känna dig low om dig själv när du inser att du sa något dåligt och mår dåligt.

Så jag antar att det som jag vill accomplish med denna post är... att säga åt mig själv att inte oroa, att ja, jag är good-natured även om jag inte alltid har bra momenter eller tankor. Att andra människor har dem också, och jag är endast mansklig. Oroa dig inte.